Helena

1 september 2010 18:48

Åååå.... Vad jobbigt.... Nu vet jag inte vad din mormor har för sorts cancer och du får ursäkta mig när sjuksystern i mig talar men... Din mormor är inte purung.... Och ju äldre man blir desto långsammare celldelning har man. Cancern brukar ha ett långsammare förlopp och vara "snällare" när man är gammal. Som sagt... Vet ju inte alls vad din mormor lider av men så brukar det vara. Skickar styrkekramar i massor till dig min vän.

Lotten

1 september 2010 19:35

Usch då! Tänker på dig gumman! Hoppas att din mormor blir bra!

Kraam

Stina

1 september 2010 19:45

Usch, vad jobbigt!! Skickar mängder av stykekramar!!
Kram!!

Ann Catrine

1 september 2010 19:52

Tråkigt!
Som en liten tröst kan jag berätta att när äldre får cancer växer den väldigt sakta, eftersom äldres celler gör så, och det väldigt sällan är just cancer som är orsaken till att äldre somnar in!

Ann Catrine

1 september 2010 20:05

Litet tillägg till förra kommentaren,
jag menade inte på något sätt att förringa din oro och sorg!!!
Det var menat som en tröst i det hela,
och det var lite fakta om cancer bland äldre..

Viktoria

1 september 2010 20:16

Usch vad tråkigt :( Jag håller alla tummar och tår som går för att hon ska bli frisk igen så att ni kan få ett tag till med henne :)

susanne

2 september 2010 06:27

huuuu skickar styrka och ett tillfrisknande!
kram!

SysterYster

2 september 2010 07:43

Ja fy kära syster va jobbigt det är nu. Skönt att hon får hjälp snabbt, bara hålla alla tummar å tår på att det räcker att ta bort bröstet nu då. Vi får försöka att tillsammans vara stakt för vår älskade mormor. Puss å kram från "lillan"

Metronyx

2 september 2010 07:44

Jag håller med dig , mormor måste få vara kvar ett tag till : ( Jag är oerhört ledsen för er skull. Av egen erfarenhet så kan jag ändå säga att det som man kan trösta sig med är att som Helena och Ann Catrine påpekar så finns det ännu tid att dela med varandra. Krama henne från mig. Vill du att jag ska komma upp en sväng snart så du får prata av dig lite ?

erry

2 september 2010 18:22

Nej, vad tråkigt! Hoppas på det bästa och tänker på dig o din mormor!

Många kramar

Maria

2 september 2010 21:40

Hoppas att allt ska gå bra med din mormor!

Lycke

3 september 2010 10:11

Åh, nej!! Nu blev jag gråtfylld i ögonen direkt, sådant är inte roligt och jag hoppas och tror att det ska gå fint ändå! Jag har inga mormödrar eller farmödrar kvar jag och visst saknar man dem ofta! Man vill ju kunna åka och hlsa på och så är de där uppe och surrar runt molnen istället!

Massa förhoppningsfulla kramar Lycke

Lycke

3 september 2010 10:12

Har inte hunnit kolla allt pyssel ännu - men i hlegen tor jag mig orka fixa lite i pysselrummet i källaren...!

Kramar Lycke

Hanna

3 september 2010 16:49

SV: alltid jobbigt när någon närstående insjuknar i sjukdom (eller går bort). Jag hade min farmor och mamma som stöttepelare i livet, tyvärr är båda borta nu sen 10 år tillbaka. Fast man överlever, konstigt nog. Någonstans inser man att så är livet, fast man inte alltid vill det. I början är man oftast både ledsen och arg men med tiden dalar dessa känslor och man minns alla ljusa studer.

Hoppas du förstår mina tankar, och inte tar illa vid dig vid mina ord. Jag vill absolut inget illa. Din mormor kanske är en så pass stark person, att hon klarar sig igenom detta galant. En sak som är viktig under denna tid, är att inte glömma bort sig själv. Att man tar hand om sig själv, så gott det bara går. Kram på dig.

Pysselfarmor

3 september 2010 22:30

Många kramar från mig för att ge dig styrka.